ur mitt liv

Inom mig finns där en skaparglädje. Vad jag kan minnas har jag alltid tyckt om att rita, skriva, pyssla, sy...syslöjden på skolan gillade jag. Nu så här ca 14 år sedan man gick i 9:onde klass (HJÄÄÄÄLP, såå längesedan...) minns jag att jag ett tag hade funderingar på att söka in till textilskolan...undrar varför jag slog bort den tanken...Blev frisörskolan istället (oxå ett kreativt yrke förvisso).

Jag älskar att arbeta med händerna och att få vara kreativ- på mina premisser...kanske är därför jag inte längre brinner för frisöryrket, där får man ju inte alltid helt ensamt bestämma hur resultatet ska bli. Dessutom då jag arbetetade som mest uppe i norge så var man tillslut ganska trött på kunder. Det är ganska energikrävande att jobba som frisör. Man ska hela tiden ställa om sig till sina kunders personlighet, man får höra mkt. Man ska anpassa sig för att kunden ska vara nöjd, man ska vara glad och trevlig- även fast man har en person framför sig som är helt "dum i huvudet". Man kunde aldrig vara hemma om man var sjuk, det var bara att bita ihop och arbeta på med ett stort leende på läpparna. Man ska dessutom tänka på vad kunden passar i och föreslå nya saker, tänka på tekniken och ta hand om andra kunder som kommer in på salongen för att beställa tid eller köpa produkter. Suck, man blir ju helt slut i huvudet bara av tanken på det. Fast innan tyckte jag det var ett toppen jobb. Hade jag fått välja precis vad jag hade velat göra inom det yrket nu, så hade jag viljat arbeta som stylist på visningar eller ngt liknade.

Men nu har tanken slagit mig mer och mer vad jag skulle vilja ägna framtiden åt. Jag vill göra kläder. Jag vill lära mig om sömnad och allt vad det innebär. Tänk att om 5 år sitter jag i hemmet och har min egen hörna där jag skissar, mäter, klipper, syr...Får vara kreativ. "Man ska aldrig slå bort en vision och tänka negativt förrän man provat först" sa en klok kvinna till mig. När jag sa att jag troligen inte är så duktig på det att jag skulle kunna göra karriär och ha det till ett yrke, så sa hon att det vet du ju inte förrän du har provat. Man ska inte förkasta ngt och se ner på sig själv. Det är bara att prova. Så jag har bestämt mig för att när jag känner att saker har lugnat sig i livet, och jag får tid och energi är det detta jag ska satsa på. Gå ngn kurs som hjälp på traven och sedan slänga mig ut i skapandet och njuta av att göra ngt jag mår bra av.

I dag fyller min älskade sambo och pojkvän år. Så igår hade jag ordnat en överraskningsfest till honom med familjen. Han blev verkligen överraskad och chockad, men glad! Var roligt att kunna göra ngt sånt för honom. Det är han värd!

Stort grattis på din stora dag du underbara man!

Puss och kramar

Varför i hela friden ska jag vara så trött hela HELA tiden?? Jag sover ju mer än innan, jobbar lite mindre...Äter dock kanske inte så jätte bra...men motionen har det ju blivit bättre med. Fast det kan dock bli ännu bättre. Och jag ska försöka skärpa mig med maten och onyttigheterna.

Men jag är så trött på att vara trött.

Att inte vara energisk.

Att vakna sliten och eländig- istället för pigg och utvilad.

Att känna att varje gång man får frågan hur är det, skulle man vilja säga bra, med ett stort leende och verkligen mena det oxå.

Men nä, Sara kan inte hålla käften utan måste beklaga sig och berätta hur trött hon är. Tillslut blir omgivningen lika så. Det är klart inte roligt å se och höra hur trött en annan människa är. Att detta är det enda hon säger hela tiden. Det förstår jag. Men jag kan inte hjälpa det..

Så har det konstaterats av mig att 30 är det nya 20. TOPPEN!!

Läste i en tidning idag att många låter bli att kroppsnojja och trivs med sig själv även om man inte är helt "perfekt" (vad än det nu betyder??)

Så kurvig är det nya size zero. Vilket jag tycker e strålande, för jag är långt över zero-kategorin...ja jag är väl snarare på plus-extra-mkt-sidan (om det nu finns)...

Jag gillar inte mina överflödiga kilon, men kommer aldrig bli ngn supersmal tjej och dessutom tycker jag att min kropp (trots extra kilon) är ganska propetionerlig (felstavat, kommer ej på hur det stavas och orkar faktiskt inte kolla upp det ens)

Vad jag vill komma fram till är att det bästa man kan göra är att trivas med sig själv, tycker man helt illa om sin situation så bör man ju vidta åtgärder. Då jag är en kvinna med fruktansvärt dålig karaktär så får jag väl försöka förlika mig vid mig själv och hur jag ser ut och lära mig "TO LOVE IT LIKE IT IS"

Fast detta betyder inte att jag ska sluta försöka, för ngn gång kanske det slår slint och karaktären hamnar på rätt plats ;)

Nytt år, nya tag och nytt hopp:)

Jag körde igång året i samma veva som förra...i osunda vanor. Men kan ju dock skylla på att det var helg direkt på det nya året.

Så i måndags var jag faktiskt duktig. Utan cola och utan onyttigheter. Huvudet hade ont hela dagen!!

Fallerade i tisdags med semla och en cola (dock så illa med bara en ju)

I onsdags var jag nära att köpa men tack vare min fina David lät jag bli. Torsdagen var inte så farlig, lite små sugen men gick fint utan ngt socker.

I fredags unnade jag mig en burk cola och popcorn.

På lördagen hade jag en riktigt kräng kväll med både cola, choklad, glass och popcorn. Inte braaa, men det var ju LÖRDAG...hehe I know how my brain works...NOT GOOD!

Idag söndag, hade jag tänkt låta bli en sund dag. Men efter kort övervägande på förmiddagen blev det cola idag med, utan begränsning dessutom. Not good at all. SÅ IMORGON ÄR DET MÅNDAG IGEN = nya tag igen! Vilket säkert innebär en ny dag med huvudvärk och lite smått deppighet. Men jag ska göra mitt bästa. Jag vill ju slippa ha detta sockerbegär och dessutom vars fit till min bröllopsdag. Och det ska jag bli oxå.

Har bestämt mig för att försöka mig på att sy min klänning, vilket förvånar många. Men jag är helt säker på att det kommer bli superbra. Får jag ju den precis som jag vill. Det enda jag e orolig för är att det inte ska hålla i sömmarna, men jag får helt enkelt lägga ner lite extra stygn och inte vara så snabb och otålig som jag brukar ha tendens till.

År 2010 är då det händer.

* det är året då jag tar mig över strecket

* det är året då jag ingår äktenskap med världens snyggaste man

* det är året då jag tar tag i mig själv, själsligt och kroppsligt

DET ÄR FÖRÄNDRINGENS ÅR HELT ENKELT.

Har även listat ut att ta sig över strecket kanske inte är så farligt, då 30 ÄR DET NYA 20!

Så 2010 here I come, jag tar emot året och tiden med glädje och värme.

Jag, Sara Marie Wahlström ska bli en FRU Wahlström och jag ska fylla TRETTIO år. Vilket innebär vuxenpoäng i bara det. 2 stora vuxenpoäng. Tyvärr kan jag ej tvinga i mig kaffe annars hade jag slått på stort och tagit mig ett tredje poäng genom att bli kaffeälskare som man tydligen måste vara då man ska kalla sig vuxen.

Så Blivande Fru-trettio blir bara två tredjedelar vuxen i år. Men det kan ju duga.

Sänder tankar till min allra käraste T, tänker på dig ofta!

Och ett evigt tack till min lyckliga stjärna i livet, kärleken till dig är enorm!!!

Jodå, det är december och sista månaden för detta året. Som man alltid säger vid denna tiden, så låter det på mig så även nu, det e inte klokt vad fort detta året har gått. Tiden bara springer iväg från en. Eller springer är väl fel ordval, utan tickar iväg. För det är väl det klockan gör- Tickar.

Så gör även dagarna för min födelsedag...3 dagar kvar till jag fyller år. Och bara 1 år och 3 dagar tills jag blir 30. Men jag tror bestämt att jag inte krisar så mkt över att fylla 30 längre. Min kris har jag förhoppningsvis redan gått igenom färdigt vid detta laget.

Igår var vi på barnens dagis, eller förskola som det egentligen heter. Mina små och deras kompisar var superduktiga och sjöng på så fint. Stolt mamma var man där man stod och beundrade sina barn.

Och idag har det snöat. Ganska mkt. Så efter kvällsmaten tog vi på oss vintermuddering och fram med pulkan ur källarförrådet och sen begav vi oss till den närmaste lilla backe vi hittade och åkte några gånger. Mysigt!

Min trötthet sitter fortfarande i och jag börjar bli ganska trött på det. Att vara trött jämt och ständigt. Men jag börjar så smått att ta tag i mig själv, är i säng mkt tidigare än i vanliga fall. Och nu de sista dagarna har jag börjat gå lite promenader igen. Det är ju väldans skönt! Om man sedan lyckas ordna upp så man äter lite bättre så kanske det redar upp sig efter ett tag. Många bäckar små...för lever man osunt är det inte konstigt att man inte mår helt hundra ju.

Imorgon e vi lediga och det ska bli lussebak här hemma.

Men nu e det dax att sova...

Ps. är så glad att jag har min prins vid min sida genom livets upp och nerturer...

Jag kan erkänna att jag är en av de människorna som gärna snoozar alarmet på morgonen. Tyvärr kan det ju ha sina negativa effekter...som i morse. Jag hade ställt 3 alarm på olika tider på mobilen för jag är rädd att jag ska försova mig. Ändå lyckade jag med det. För jag tryckte fram alarmet. Och sen tror jag att jag stängde av det och la mig i sängen och tänkte jag blundar i 10 sekunder sen stiger jag upp och drar igång dagen. Givetvis...började ränka men måste väl ha somnat om innan jag kommit till 7 eller ngt för ett tu tre vaknade jag med ett språng, hade 25 min på mig tills vi skulle vara på dagis. Så det var upp i ett huj och sen sjoff sjoff (vad fan e det för ord?? Lät bra i huvudet iaf:) alla klädda och grejer med oss och sen blev det "david och sara hiss" ner för trappan för barnen och i väg. Smärtfritt dock. Hann inte bli ngr miner- at all...Skönt!

När man försover sig blir hela dagen knasig bara. Hade dessutom sovit få timmar, kunde verkligen inte somna i går. Och blev väckt ngn gång under natten (som jag förvisso knappt ej kommer ihåg)

Har dessutom jobbat hela dagen och slutar ej förrän imorg bitti. Blir direkt iväg då till ULLARED!!! Yeay! Ser fram emot att shoppa loss och en roadtrip med E :) Bäst vi håller hårt i nyckeln denna gången...

Bröllopsplanerna har inte kommit så långt. Vi är nog inte de bästa planerarna jag och min kära. Men vi ska reda ut det här fint, det blir bra oavsett hur allt landar. Har iaf bestämt oss för att det blir en borglig vigsel och datum är satt. Ser så fram emot att få stå där den dagen, i en fin klänning och se den där allra snyggaste och finaste mannen stå framför mig och lova mig att hålla min hand och finnas vid min sida livet ut. Jag älskar denna man något så oerhört mkt. Den kärlek vi har går inte att beskriva. Eller rättare sagt är det svårt. För det är så starka känslor.

Mkt som händer runt omkring just nu. Sänder tankar till alla som har det tufft just nu! Och till min kära T som finns så långt bort- även om du finns i grannlandet...  

jag hoppas på att du tar mod till dig och kämpar på för dig och dina små. Du är värd det bästa! Och du måste slå dig fri. Tänker på dig mycket!!

Godkväll till er alla

Har inte tyckt att det var jobbigt innan. När barnen var hos sin pappa hade jag kunnat i princip jobbat dygnet runt ifall det inte var för arbetslagen. Men det e annorlunda nu, nu känns det konsigt att jobba dygnet och vara bort en natt från min älskade. Saknar han så fort vi e ifrån varandra!

Kan inte säga detta ofta nog, men han är absolut den finaste mannen som finns, och jag är sjukt glad över att vi har funnit varandra! Denna mannen som älskar mig, som jag ska dela mitt liv med, är utan tvekan den snyggaste mannen i hela världen. Och jag menar allvar! Så sjukt snygg är han, tycker jag. Har alltid tyckt det. Hade kanske varit lite intressant att leta upp sina gamla (supergamla) dagböcker för att se vad jag skrivit om honom då. För jag är helt säker på att där finns ngr rader nerplitade om honom. För från första stund jag sett denna kille har jag varit attraherad av honom.

De vackra ögonen som gnistrar och verkligen får mig att bli knäsvag då han tittar på mig. Det är en skön och helt fantastisk känsla av att älska en annan människa på detta otroligt starka sättet. Och känna att man är älskad tillbaka på samma sätt. Han är min framtid, det vet jag!

Imorgon kväll blir det en liten tjejkväll med vänner. Ska bli kul, var evigheter sedan känns det som. Och sedan ser jag fram emot en helg med min sambo:) mmm, myyys!!

kram Sara

Ps. Tiina jag saknar dig oxå!! Jag provade att ringa dig ikväll, men inget svar tyvärr! Jag tänker på dig och undrar hur du har det i livet just nu. Ring när du har tid min kära vän!!

Så kom det sig att när jag körde hem vid 17-tiden från K-stad idag, där F hade varit på sin balett, så slog flera tankar mig. Det var mörkt ute- så klart vid denna årstiden- och lite smått duggregn slogs mot bilrutan. Jag kom på att jag har blivit ganska feg av mig. Eller feg är väl kanske fel ordval men rädd, orolig, tankefull...Jag menar nu på äldre dagar. Bak i bilen sitter det två små värdefulla hjärtan. Mörkt ute. Regn. Mötande trafik. Trötthet. Det är mkt som kan gå galet. Man har hela tiden i sitt bakhuvud att värna om de små liven och tja...jag ska väl inte kalla det dödsångest- för det är nog till att överdriva rejält. Men det är otäckt när tankarna far iväg över vad som kan hända om uppmärksamheten brister, om så bara för ngn sekund. Usch, ja jag vill ju inte ha såna tankar, men det e klart att man ska vara försiktig av sig. Ja jag rabblar väl mest bara, men ibland är det skönt att "tanka" av sina tankar.

På tal om äldre dagar...Om ca en månad så fyller jag år. Vilket jag inte är så förtjust i, för det betyder att jag då bara har ett år kvar tills jag är 30! 30!!! Oj, hjälp...Jag får väl njuta av att jag är 29 i ett år till då. Tänka positivt var det fröken.

Imorgon är det upp tidigt och iväg till dagis och jobb. Jag är ganska trött idag (som om det är en ovanlighet?!). Men jag har faktiskt blivit ngt duktigare på att komma tidigare i säng, och det får jag tacka min finaste D för. Trots att han säkert vill argumnetera emot och säga att jag visst det inte går i säng så väldans tidigt. Kanske finns ngn sanning i det, men jag kommer i säng grymt mkt tidigare än förr iaf.

Och flytt har vi hunnit med. Så nu innefattas det ett rum till- sovrum till de vuxna med. Skönt tycker jag, även om det har funkat att sova i tv-rummet så är det ändå skönt att ha ett sovrum. Så nu är jag sambo:) vilket jag är väldigt glad över. Denna fina underbara man ska jag dela resten av mitt liv med!! Tackar varje ny dag för att vi har funnit varandra! Love you babe!!

En stund på jorden får vi vara

uppleva kärlek, lycka, sorg och ibland bara vara

man får ta hand om varandra i livet

och absolut inte ta något förgivet

Livet är kort och ibland smärtfyllt

men tar man fram de fina och bra stunderna så blir livet förgyllt

lev livet med glädje och hopp

låt inte vardagen rulla på i nonstop

vi måste om de nära och kära värna

och drömma om vad som står skrivet i vår egen lyckostjärna